Kommentarer till Julkalendern: lucka 23

Av: Helena

Helena — Wed, 23 Dec 2009 22:52:18 +0000

Å mitt bästa löparminne och ett av mina bästa minnen över huvudtaget! Portugal och bergslöpning. Start och mål i sömnig stad med vitkalkade hus, tystnad, hetta, damm, uppför, nerför, torka, rödbrun grusstig och sen genom apelsinodlingar och upp upp upp genom smala gränder i Odeleite in till mål. Ett enkelt café med välförtjänt svalka.

Av: Anna

Anna — Wed, 23 Dec 2009 22:16:08 +0000

Ett löparminne jag har är svett, ångets och tårar i högstadiet. Aldrig mer springa, tänkte jag. Nu, tio år senare kan jag inte få nog. Helst springer jag hemma på landet, längs kusten.

Av: Caroline

Caroline — Wed, 23 Dec 2009 22:13:02 +0000

Ett härligt löparminne är när jag sprang Midnattsloppet i augusti i år 2009. Trots lite halvdålig träning under sommaren pga smärtande hälsena, lyckades jag slå personligt rekord med nästan 1 min . 50:08. Att min kropp kunde prestera så bra trots dålig uppladdning, gav mig ett härligt självförtroende och en sporre för framtiden.
Nu blir det Göteborgsvarvet i maj!

Av: emma

emma — Wed, 23 Dec 2009 21:50:44 +0000

alla härlig morgonturer - på vintern när de är tyst och stilla, andedräkten som står som ett moln kring ansiktet, har man tur så får man se solen gå upp. och sommaren - fågelkvitter, morgonsolen som värmer lite extra och sen kunna äta färska bär till frukost därefter!

Av: Sara

Sara — Wed, 23 Dec 2009 21:48:06 +0000

Mitt sämsta löparminne är under hela min skoltid när vi blev tvingade att springa spåret i skolan och på en viss tid skulle det också vara för att få ett betyg. Sämst eftersom alla har olika förutsättningar. Har (som tur är!!) upptäckt skönheten med löpning och tycker det är hur härligt som helst, men då utan någon som helt prestationspress!

Av: Karin

Karin — Wed, 23 Dec 2009 21:44:33 +0000

En del människor har det här med löpning medfött, för dem är det bara att löpa på som att det aldrig gjort annat än att springa. Jag är inte en av dem, jag har alltid fått slita för varenda steg, fram tills nu i höst då hände det! Efter år av slitande och nötande hittade jag för första gången flowet och upplevde det sk “runners high” helt underbar känsla som jag aldrig glömmer!

Av: gabriella

gabriella — Wed, 23 Dec 2009 21:12:33 +0000

Springer hellre än bra, alltså gör jag inte detta varje dag!

Av: Moa

Moa — Wed, 23 Dec 2009 21:09:37 +0000

Förra året sprang jag min första halvmara, det var i Torrevieja i Spanien. Det är ett av mina härligaste löparminnen, dels för att det gick väldigt bra att springa men även för att jag kom tvåa i min åldersklass och fick ta emot en stor pokal på prispallen inför massa publik. (Att det bara var några få med i min åldersklass låtsas vi inte om ;), för mig var det en seger att jag tog mig i mål)

Av: Helena

Helena — Wed, 23 Dec 2009 20:50:54 +0000

Alltså…det här kanske är fusk…men jag har redan skrivit om mitt bästa löparminne någonsin, och det finns här: http://h-examino.blogspot.com/2009/09/21-km-lidande.html.
Det kommer alltid att vara något jag är oerhört stolt över!
Känslan av att komma till slottet på tiden 1.31 när man tror att det står 1.37 på klockan är helt OSLAGBAR.
Håller mina tummar…

Av: Anna

Anna — Wed, 23 Dec 2009 20:49:41 +0000

Som ung friidrottade jag och i en av mina första tävlingar skulle jag springa 800 meter. Jag som aldrig hade sprungit så långt förut öppnade alldeles för hårt och kollapsade på upploppet (och kom aldrig i mål). Tog över 15 år innan jag lyckades övervinna min rädsla för att springa! Men nu springer jag flera gånger varje vecka!