arkiv

Inlägg från adidas

shopping

Blommigt träningsmode till specialpris!

av Terese Alvén i kategorin Shopping den

blommiga träningskläder

Den blomstertid nu kommer … varför inte piffa upp sommarträningen med några nya favoriter i garderoben? Temat på mitt träningscollage idag är blommor och träning utomhus! Och alla plagg jag tipsar om säljs just nu på rea, så skynda fynda.

Blommig jacka från Röhnisch 

Blommigt linne från Casall 

Blommig träningsväska från Röhnisch 

Blommiga tights från Casall, dessa ger extra värme – perfekt att spara till hösten 

Shorts från Adidas by Stella McCartney 

traning

Första löprundan

av Terese Alvén i kategorin Träning den

En inställd tennismatch i sista stund fick bli en löprunda i solen i Hagaparken istället. Jag har inte sprungit denna vecka då jag kände av ena knäet förra veckan, men peppar peppar, idag gjorde inget ont. Inte heller nu efteråt är det stramt vilket var problemet förut. Tog det lugnt under löpningen, sprang 55 minuter och mötte sedan upp barnen och mormor som var barnvakt ute på gården. Nu blir det en lugn eftermiddag inne, älskar att se på bröllop, så jag ska se hela härligheten på Svt. Gissar att barnen tröttnar efter ett tag, så jag har plockat fram kritor, leksaksbilar och lego.

Åh så glad att springa igen … även om jag bara var borta en vecka har jag saknat det då jag just nu är inne i värsta löparförälskelsen.

traning

Löpning på landsväg

av Terese Alvén i kategorin Träning den

Efter en magisk helg, som jag berättar mer om senare, sprang jag några kilometer längst med rapsfälten här på landet. Det blåste rätt rejält, ibland var det medvind och ibland motvind, lagom svalt blev det i alla fall.

Jag startade med tio minuter jogg och därefter 10 intervaller runt 90 sekunder innan lite nedjogg och rörlighetsträning. Skönt och flåsigt!

Dagens löparoutfit: Korta byxor Adidas, skor Adidas ultra boost, kompressionstrumpor GoCoCo, jacka Peak Performance.

traning

Första löpningen efter marathon! Långsamt men magiskt

av Terese Alvén i kategorin Träning den

morgonjogg

Första löprundan efter Stockholm marathon! Något som skiljer sig mellan min medverkan i marathon i år och när jag sprang 2009 är min mentala inställning. Förra gången mådde kroppen bra, precis som nu, men mentalt ville jag inte springa under hela sommaren efter loppet. Det var först till hösten som suget kom tillbaka igen. Nu däremot har jag knappt kunnat tänka på annat än löpning sedan i lördags. Jag har funderat på hur jag kan förbättra mitt löpsteg, hur jag vill lägga upp träningen närmsta tiden och jag vill bara springa. En väldigt skön känsla att ha, för jag ska erkänna att jag var lite rädd att jag mentalt skulle ha samma inställning som 2009, men icke.

paula radcliff terese alvenNu på morgonen genomförde jag mitt första löppass efter maran. Jag tog det lugnt, sprang lika långsamt som min långsammaste kilometer under lördagens lopp och jag joggade en lagom lång sträcka, 6 km blev det. Ville jag springa längre? JA. Ville jag springa fortare? JA. Men jag tog det medvetet lugnt för att testa hur kroppen mår av att springa igen. Nu gick det bra, och jag längtar redan till nästa pass som jag tänker köra i helgen.

Jag tror aldrig att jag har älskat löpning så mycket som jag gör just nu. Och jag måste säga att jag njöt rejält av att vara ute i morgonsolen på ganska folktomma gator nu på morgonen. Stockholm är magiskt under vackra sommarmorgnar. Som jag skrev tidigare i veckan springer jag nästa lopp i slutet av juni när Nike Women’s 10K intar Stockholm. Nu kunde jag ju inte springa sträckan med Paula Radcliffe i måndags, då var inte min kropp löparredo, men jag fick ett par fina bilder skickade till mig som jag gärna delar. Tänk om man hade Paulas klipp i steget!

Dagens löparoutfit: tights SOC/Stadium, skor Nike Zoom Pegasus 3I, linne Röhnisch, jacka adizero Ghost Adidas.

paula radcliffe springer

traning

Stockholm marathon 2015 – Glenns upplevelse från start till mål och lite till

av Terese Alvén i kategorin Träning den

sthlm marathon 2015 glenn

Var det allt? Japp, nu har man gjort det, sitt första maraton, 42.195 m i regn och blåst runt Stockholm och känslan efteråt är lite antiklimax-aktig. Missförstå mig rätt, jag är så klart väldigt nöjd med att jag över huvud taget tog mig runt, att jag sprang på tiden 4.21.58 och att jag faktiskt sprang i princip hela loppet. Även att jag så här två dagar efter inte har några större skavanker än ett lite ömmande knä och lite stela muskler är så klart något att vara glad över.

Men jag hade liksom förväntat mig mer.

Känslan innan starten var bra. Jag och Tess var nog båda lite spända för det blev nästa lite bråk om vilken väg vi skulle ta upp till starten och det är ju inget som händer i vanliga fall. Väl på plats delade vi upp oss då jag ville försöka värma upp lite för att försöka minimera ont i benhinnor och vader. Tess ville springa på toaletten, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

När loppet väl kom igång började min vänstra häl att värka nästan direkt och jag hann bli riktigt orolig. Det var inte tillräckligt för att stanna men ändå något som påminde mig varje steg jag tog. Jag bestämde mig för att köra på och hoppas på att det skulle släppa eller bli så illa att jag inte kunde springa vidare. Nu släppte det som tur efter cirka 1,5 mil.

Upp till 2 mil var det hur kul som helst. Mycket folk, lite regn och jag hann se mina föräldrar i publiken. Jag var väldigt imponerad över hur mycket folk som faktiskt var ute och trotsade vädret. En stor eloge till alla som hejade på.

När jag sedan kom ut på Djurgården var det slut på det roliga. Dels så började det regna mer ihållande och publiken försvann nästan helt. Däremot så tycker jag att den delen av banan försvann ganska fort. Jag har hört från många att den delen brukat vara väldigt seg. Jag sprang egentligen bara och väntade på att orken skulle börja ta slut. Jag minns ju hur trött min fru var efter Djurgården när hon sprang 2009. Som tur var gick det bättre för mig.

Resten av loppet fram till 3,8 mil var mer en transportsträcka. Jag blev ikappsprungen av farthållaren för en sluttid på 3.15 som jag försökte hänga på eller i alla fall ha uppsikt över resten av loppet men det blev svårare och svårare ju mer orken tröt.

När jag sedan kom fram till Tranebergsbron stötte jag på en gammal innebandyvän som promenerade upp för bron och jag gjorde honom sällskap i ett par 100 meter. Han sprang sitt 5:e maraton och gav mig tipset att det man vinner i tid genom att springa upp för bron förlorar man i kraft sen. Naturligtvis lyssnade jag inte på det utan började springa upp för resten av bron. Gissa vem som sedan sprang om mig på Norrmälarstrand …

När jag sedan kom upp mot Centralen såg jag mina föräldrar för andra gången. Pappa berättade att Tess låg cirka 10 min framför mig. Vilket gladde mig, inte bara för att hon sprang på bra utan även för att jag trodde jag skulle ligga längre bakom henne.

The beginning of the end

Efter Centralen tog jag verkligen helt slut. Huvudet var piggt men kroppen svarade verkligen inte. När jag väl svängde in på Odengatan gick det inte fort. Jag hade hoppats på att se någon jag kände här men jag såg väldigt få bekanta ansikten under loppet. Fick höra i efterhand att det var en eller två som hade sett mig men jag måste ha haft för hög musik i lurarna eller varit för mycket i min egna lilla bubbla för att se dem.

Precis innan man skulle svänga in på vägen upp mot stadion var jag tvungen att gå. Benen orkade helt enkelt inte. Jag gick några meter innan jag kunde komma igång igen. När jag kom in på stadion ville jag verkligen öka takten men det gick inte. Kändes som att jag kröp fram medan alla runt omkring sprang ett 100-meters lopp. Jag hann dock uppfatta och uppleva hur otroligt mycket folk det var inne på stadion men inte ens det kunde hjälpa mig att öka.

Målgången var fantastisk, jag kunde äntligen sluta springa. Glädjen var total.

Efter loppet

Jag mötte Terese när hon var på väg upp från Östermalms IP huttrandes och vi bestämde att hon skulle gå före istället för att vänta på mig. När jag sedan hade forcerat trappan ner till Östermalms IP, på tal om den trappan det är här fotograferna skulle stå, inte ute på banan. Roligare bilder får man nog leta efter. Folk som hänger på räckena, går sidledes eller baklänges ner för trappan är en syn att skåda.

Jag fick min tröja, min påse med ”godsaker”. Tyvärr var värmefiltarna slut så jag fick en regnponcho som jag inte lyckades öppna vilket innebar att jag fick gå hem i regnet, blöt och skakande.

Några korta lärdomar jag lärt mig:

  • Förberedelser är viktigare än själva loppet.
  • Att minimera risken för skavsår. Jag köpte ett ”deo-stick” som heter Glide som man skulle dra ut på insidan av låren, fötterna, under armarna och på bröstvårtorna. Och det fungerade fantastiskt bra. De mest väl spenderade 150 kr någonsin. Hade inte en tillstymmelse till skavsår där jag hade dragit ut detta.  Däremot glömde jag smörja mellan skinkorna och ryggslutet och där var resultatet något helt annat.
  • Drick och ät så mycket det bara går under loppet. Jag stannade på varje station under hela loppet och det tror jag bidrog till att jag inte tog slut tidigare. Jag hade även med mig några energigels som jag tog under loppet.
  • Klä dig rätt. Jag fick tips om att springa i väst (Fusion, köpt på Löplabbet) istället för jacka, jag köpte en undertröja från Adidas med lite längre armar. Plus att jag använde ett par Gococo Compression calv slevees på underarmarna, shorts från Adidas med lite glattare tyg (lite som badshorts) och Kompressionsstrumpor från Gococo och det funkade för mig. Jag kan inte tänka mig hur några av löparna tänkte eller kände när de valde att springa i linne och minimala shorts.

Stort tack till Adidas för skorna och shortsen och till GoCoco för stumporna och Calv sleevsen (ledsen om jag inte använde dem enligt instruktionerna).

Nu börjar laddningen inför NY Maraton i november. Mer inför det loppet får jag be att få återkomma med när vi närmar sig. Till dess så får jag önska er en bra sommar och lycka till med träningen.

/ Glenn

traning

Vi vann! Stockholm marathon 2015

av Terese Alvén i kategorin Träning den

vinnare stockholm marathon

Vi är i mål! Jag och Glenn tog oss runt Stockholm marathon 2015 i regn och rusk. Dessutom sprang vi båda snabbare än vad vi trodde innan att vi skulle göra. Förra gången jag sprang (2009) kom jag i mål på 4:45, idag sprang jag på 4:07:20! Rätt bra förbättring. Glenn var också grym och kom i mål på 4:21:58.

Kroppen kändes hyfsad hela vägen, lite små svackor här och där, lite krampkänningar i vaderna samt några mentala utmaningar. Men jag var betydligt piggare än tidigare lopp. Värst var pissvädret, stundtals var jag rätt kall, som på Västerbron och stora öppna ytor där det blev rätt blåsigt. Stor eloge till alla er som ändå stod och hejade tappert! Ni hjälpte fram oss löpare.

Efter målgång mådde jag som sämst. Vi var rätt många i målfållan så från att ha ”spurtat” in i mål blev man stillastående i kö för att komma fram, när vi sedan började gå kunde jag knappt det. Dessutom började jag frysa rejält. Jag fick en aluminiumpåse att dra runt mig sedan började jag långsamt gå hemåt, jag hann se Glenn när han kom ut från Stadion, men jag kunde inte vänta in honom, jag hackade tänder och skakade till av rysningar. Så känslan efter loppet var inte riktigt lika härlig som år 2009.

När jag hade tagit en lång varm dusch och legat och kramat en varm vetekudde under mitt duntäcke började jag dock hitta tillbaka till normal kroppstemperatur. Nu smaskar vi salta potatischips och tar en lugn hemmakväll. Glenn har redan börjat prata om nästa lopp – han fick verkligen blodad tand. Själv behöver jag någon dag innan jag vet att jag kommer se fram emot nästa race. Det är häftigt att vara en del av Stockholm marathon! Men jag springer hellre i sol än i regn och blåst. Dock väldigt stolt över att jag inte lät vädret stoppa mig. Jag känner mig som en vinnare, och det hoppas jag att alla som sprang idag gör – oavsett hur snabbt eller långsamt det gick.

Återkommer med mer marathon-snack imorgon. Fick en fråga i kommentarsfältet jag vill svara på och så vill ni väl höra Glenns berättelse?!

sthlmmarathon2015

På väg mot Stadion och målgång sprang jag förbi bästa vännen med hennes blivande make Konrad Karlsson, grym fotograf är han som ni ser. Han fångade precis min känsla här vid dryga 41 km.

Marathonoutfit: kompressionsstrumpor GoCoCo, skor Adidas Glide Boost, kompressionstights och tröja Craft, jacka Adidas, bandana Intersport.

traning

Formen inför Stockholm maraton – drygt två veckor kvar

av Terese Alvén i kategorin Träning den

Hur är formen inför Stockholm maraton 30 maj? Så här går mina och min mans tankar just nu.

TERESE:

Det är drygt två veckor kvar till Stockholm maraton (hjälp), helt otroligt vad tiden går fort. Visst finns det en massa jag hade kunnat göra bättre i min uppladdning men jag känner ändå att jag har gjort mitt bästa efter de förutsättningar och den vilja jag har. Håller jag mig bara frisk och skadefri kommer maraton gå bra, jag fortsätter att springa, siktar mot sista långpasset i helgen, och därefter blanda kortare löppass med övrig träning de här sista veckorna.

Ja, det kommer göra ont och jag kommer troligen mer lida sista milen än att njuta av löpningen, men det är inte så konstigt. Och jag vet att känslan när jag joggar i mål efter 4,2 mil är magisk. Första (och enda hittills) gången som det hände mig var 2009 och jag minns fortfarande tydligt ståpälsen på armarna och tårarna i ögonen när jag såg Stadion och sedan ”spurtade” den sista lilla biten. Jag tog mig i mål då – och nu tänker jag upprepa bedriften tillsammans med min man. Att springa ett maraton är ett sätt att visa mig själv att jag orkar mer än vad jag tror genom att kliva utanför bekvämlighetszonen samt att uppleva hela folkfesten i Stockholm och vara en av de tusentals som är mitt i smeten.

Jag längtar efter Stockholm maraton! Jag och min man har beställt kläder att springa i, jag ska göra en lång och peppande Spotify-lista som inspirerar mig under löpningen och jag ska hålla tummarna för bra löparväder. Gärna lite blandat sol och moln samt lagom varmt.

karta

Glenns löprunda i lördags.

GLENN:

Med hjälp av svärmor så kunde både jag och Tess ge oss ut i lördags på varsitt löppass. Det var jag som envisades med att springa själv även om Tess sa att hon kunde ”ta det lugnt och springa i mitt tempo”. Hon är så ”snäll” min fru. Men jag vill inte stressas utan ville bara känna efter hur kroppen skulle kännas och hur långt det skulle bli. Ska säga det att jag var lite orolig för formen innan jag gav mig ut och även om det gick ok så är jag fortfarande lite orolig.

Målet var att spring runt Djurgården och det lyckades jag ju med, dock så var känslan från kroppen inte densamma som när jag sprungit samma runda tidigare. När jag hade rundat Djurgården och började närma mig 15 km började jag känna av ljumskarna och låren. Kanske inte så konstigt eftersom det var nästan 1 år sedan jag sprang längre än 10 km.

Summa summarum så var det en viktig runda för jag var hyfsat smärtfri i vader och benhinnor efter att jag blivit varm och lyckats stretcha bort det mesta av värken. Även knän och övriga kroppen kändes bra. Orosmolnen är just ljumskarna. Nåja, det är fortfarande några veckor och målet är att få in minst två långpass till innan maran. Hur nu det ska gå till!? Jag vill försöka få till minst ett pass när man har med sig sportdryck och någon form av energikräm för att se hur kroppen reagerar på den.

traning

Årets löpartävlingar

av Terese Alvén i kategorin Träning den

nike run

Något jag ser fram emot i år är alla löpartävlingar jag ska springa. Vanligtvis springer jag 3-4 lopp per år, oftast runt milen. I år däremot känner jag att det är löpningens år för mig. I lördags startade jag med The Energy Takeover STHLM, i slutet av maj springer jag Stockholm maraton och några veckor därefter är jag anmäld till Nikes nya lopp för alla kvinnor: Nike Women´s 10K Stockholm. Efter det blir det paus under sommaren och så hoppas jag på några favoriter under hösten: Tjejmilen, kanske Stockholm halvmaraton, kanske Midnattsloppet, kanske Hässelbyloppet (något av alla dessa höstlopp blir det, inte alla, men vet inte riktigt vilken/vilka än) och slutligen New York Marathon!

Är du anmäld till något lopp i år? Vilket?

traning

Långpass som kan bli längre …

av Terese Alvén i kategorin Träning den

brunnsviken runt

Söndagen blev vilodag för mig, istället startade jag denna nya vecka med ett långpass. Tog ett varv runt Brunnsviken på drygt 13 km i duggregnet. Borde börja öka upp mina långa pass ännu mer för att vara förberedd inför maran. Helst vill jag få till ett par halvmaror innan dess för att klara av 4,2 mil. Men jag ser ändå alla mina pass som ett steg mot målet. Jag gör så gott jag kan, och då jag varken har tid eller möjlighet att följa ”riktiga” maratonupplägg gör jag på mitt sätt. Good enough helt enkelt och jag är glad över det!

Av någon anledning ville inte min klocka ladda upp dagens karta, men så här såg vägen ut som jag och Glenn sprang i lördags på The Energy Takeover STHLM:

energy takeover sthlm