Jag har så länge som jag kan minnas alltid haft ett kontrollbehov över över vad jag äter. Jag är nu 19 år och tycker det är skitjobbigt att inte kunna fika med mina kompisar för det inte stämmer in med min matplanering. Om jag avviker från min planering får jag väldig ångest, jag spyr inte eller sådant men jag mår jättedåligt. Jag är inte underviktig eller så och jag äter normala måltider osv så jag är ju inte sjuk men just kontrollbehover jag känner är så himla jobbigt.

Jag är nog tjejen som gillar att ha koll pa det mesta. Ibland bra, ibland daligt, men behov? Gillar att ha koll pa läget för jobbgrejer, relationer, tider, träning, städning, andra människor, hygienen, trender, ätning, resor, ekonomi, mailen m.m. Shit, är nog kontrollfreaket själv ända!

Oj, alltihop och lite till. Tider, skolarbete, mat, träning, och i hemmet är väl de största områdena. Boken skulle komma till nytta I think!

är tjejen som folk förknippar med kontroll, haft anorexi, alltid pluggat till max oxh har alltid med kalendern i högsta hugg- vissa tycker jag överdriver - men själv vet jag inte. jag är så van;)

Jag skulle vilja vinna den till min sambo som jag anser har kontrollbehov. Han kan nog behöva läsa den!

När han går och lägger sig måste han kolla att han ställt klockan på mobilen flera gånger, sen måste jag kolla att tiden verkligen är rätt för att han ska kunna sova.
Sen måste han dubbelkollla att han alltid har börs,mobil och nyckel med sig hela tiden. Innan han går hemifrån kollar han en extra gång och säger: börs, mobil nyckel.

Om man frågar min sambo så skulle han svara “Vad har hon inte kontrollbehov över?”. Det stämmer nog ganska bra.
När det kommer till matlagning tycker jag att alla andra slabbar. Att någon annan lagar mat i mitt kök är bland det värsta jag vet. Detsamma gäller städning. Jag lever under parollen att ingen gör det så bra som jag. Fast jag har insett att det inte fungerar särskilt bra. Jag försöker jobba på det men det är inte alltid lätt.

Tid som inte är planerad gör mig osäker och rastlös vilket oftast gör mig till en person som är omöjlig att komma överens med. Det är tråkigt eftersom de spontana myskvällarna i soffan alltid slutar med att jag blir frustrerad och sur när jag egentligen vill uppskatta att koppla av.

Jag är den typ av person som trivs bäst med rutiner i mitt liv. Det gäller både mat, träning och vardagliga saker. Men i vissa fall, hade det nog varit skönt att ha en helt oplanerad helg, kanske slänga sig i soffan med en chokladkaka och bara njuta av livet.

Jag måste kontollera all mat, jag måste handla, fixa maten, så jag vet exakt vad som är i den. Sen har jag lite kontrollbehov av prestera bra i skolan- pluggar inte 200% för inget:P Skulle nog kanske kalla det “vara-duktig-behov” kanske inte så mycket kontroll?!

Jag blir alltid utsedd till någon slags mamma i alla grupparbeten jag sätter mig in i. Jag kontrollerar att alla är med på tåget och vet vad de ska göra. inklusive mig själv för den delen också. Lite som en hönsmamma!

Jag har nog en smula för mycket behov av kontroll på gymmet, vill gärna kunna utföra alla pass med de övningar i den ordning jag planerat. När man ibland tvingas byta ut övningar kan man å andra sidan drabbas av oväntad träningsvärk, så fram för mer spontan variation.

Hej Terese,

Först vill jag säga Grattis till Miraklet i magen!

Det här med kontrollbehov…
Jag har gått omkring på den här jorden i nästan 22 år; de senaste åtta av de åren har jag levt (?!) med anorexi och allt vad det nu innebär. Du som själv har erfarenheter av sjukdomen vet att matdelen är toppen på ett isberg, och att de mest plågsamma tankarna, känslorna, betéendena berör ALLT som finns och pågår i ens liv.

Träning, vila/sömn, det sociala livet - allt blir en utmaning när man bär på en konstant inre konflikt kring hur saker och ting ska/borde vara; hur man ska/borde bete sig och vad man ska/borde välja (denna ambivalens kring alltifrån äppelsortsval till ska jag/ska jag inte gör det ena eller andra).

Jag skulle vilja svara allt, men för att sammanfatta det någotsånär… mitt schema! Måste ha koll på alla dagar, helst alla dygnets timmar med, och gärna absurt långt i förväg (vi pratar veckor). Jag planerar i huvudet, jämt och ständigt, även över saker jag inte kan kontrollera (dvs om ja får för mig att jag ska träffa en person en viss dag, så planerar jag vad vi ska göra, vilket tåg jag ska ta för att komma i tid, vad jag ska beställa att äta osv innan jag ens har frågat personen om den kan träffas den dagen!)

Jag vet att det inte är bra, men har svårt att komma ur det och skulle nog behöva lite hjälp (i form av en bra bok ;)). Det värsta är att det blir värre ju mer stressad jag är - samtidigt som planeringen skapa ytterligare stress - en galet ond cirkel!

Jag är en person som alltid haft otroligt höga krav på mig själv när det gäller det allra mesta. För ett år sedan började jag träna väldigt hårt . I början mådde jag bra av det men efter ett tag fick jag ångest så fort jag var tvungen att stå över träning och jag fick problem med maten. På bara några månader hade jag gått ner över 13 kg. Idag mår jag bättre men jag kämpar fortfarande för att sänka mina krav på mig själv. För i mitt fall var det kraven och mitt enorma kontrollbehov som ledde till något som jag aldrig trodde skulle drabba mig.

Jag måste ha koll på tiderna då jag tränar, har jag bestämt 16.00 - 17.00 då ska det vara på pricken! Inte en minut före eller efter, alltid vart en sån person!

Skolan! Jag pluggar till sjuksköterska och har jag inte total kontroll kan jag få panik. Jag måste känna att jag vet precis vad jag ska göra, när och att jag klarar av belastningen annars kan jag bryta ihop. Vid ett tillfälle hade jag glömt ett informationsmöte inför en praktik och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta inför mina kursare när det gick upp för mig. Det förstörde hela dagen tyvärr..

Hej!

Jag har kontrollbehov när det gäller träning och tid. är väldigt jobbigt att ha kontrollbehov av allt detta. t ex när jag ska jobba så cyklar jag alltid till jobbet nästan fyrtio minuter innan jag börjar och är på jobbet 20 min innan jag börjar, är jag inte fem minuter innan så får jag panik o känner mig stressad vilket är mycket jobbigt att man känner sig stressad bara för man inte är på jobbet 15 min innan. Likadant om vi ska gå bort till några vänner så vill ja gå till dom itid så vi inte kommer försent. Sen när det gäller träning har jag också kontrollbehov för jag vill vara iform och det är likadant där om jag inte tränar en dag så får jag dålgit samvete tyvärr och detta vill jag gärna jobba bort, jag tränar även för att jag tycker det är roligt också. Skulle vara bra för mig att vinna denna boken så jag en gång för alla blir fri från mina kontrollbehov och även vara en gåva till min sambo…

Maten. Jag tänker konstant på hur mycket jag åt till en viss måltid och hur mycket kalorier den kan ha innehållit. Dessutom har jag dessvärre börjat jämföra mina portioner med personerna i min omgivning. Om någon äter mindre än mig blir jag genast att känna mig glupsk. Jag försöker bättra mig, men det är svårt att bli av med detta kontrollbehov.

Hej, jag har svårt att släppa kontrollen vid grupparbeten. Känslan av att det blir bäst om jag gör det själv ligger alltid släpper aldrig riktigt taget. Det hade varit fantastiskt roligt att få läsa boken och se hur jag kan göra för att kunna dela med mig av ansvaret.

ohmyggod vad jag behöver den boken- och vad min Kärlek skulle uppskatta om den kunde hjälpa *skratt*!
Jag har ett enormt kontrollbeho vad gäller prylar!! MOBil NYKLAR PLÅNBOK går som ett mantra genom huvudet, kollar de sakerna det sista jag gör innan jag lämnar lägenheten, innan jag kliver på bussen, precis n¨är jag klivit på bussen, innan jag ska kliva av bussen, när jag har klivit av vill jag oxå kontrollera att jag har dem haha! när jag handlat och stoppat ner plånboken i väskan och preciiiis kommit ur butiken måste jag kolla så att mitt kontokort sitter i plånboken så då måste jag ta upp den igen *puh*! ör manisk med saker!! samma hemma- precis samtidigt som jag säger “vet inte var min internetdosa är” så kommer nästan tårarna *okej kanske överdriver lite’! men jag är helt manisk med mina saker. Okej skönt att jag därmed aldrig tappar bort nåt men det är rätt jobbigt för Kärleken som måste höra mitt tjat! *haha*!

Maten, städning, träning osv. Alltid finns det något att kontrollera. Mitt ex fick aldrig diska åt mig för jag trodde inte det skulle bli tillräckligt rent. Men jag har en vän som behöver den mycket mer än jag. Han skulle aldrig lägga sina kläder på golvet. Jag får ångest av att bara titta in i hans garderob där kläderna ligger perfekt. Där handlar det inte bara om att planera in plugget. Ska vi se film tillsammans så ska det vara planerat exakt vilken tid och vilken film innan han känner sig lugn. På hatthyllan ligger kepsarna snyggt på översta hyllan, sen ligger halsdukarna i en hög, mössor i en hög och vantar i en tredje. Jackan går bara att hänga upp på galge. Böckerna i hyllan står inte bara i storleksordning. På ena hyllan är det hans första ämne: ekonomi. På andra hyllan är det Sociologi och på den tredje är vanlig skönlitteratur.. allt i storleksordning. Jag tycker att han borde få boken, men han läser ju inte din blogg så jag tänkte att jag kan ju försöka vinna den åt honom.

Jag har det grymt jobbigt när jag ska åka bil,buss flyg. Då jag hatar att någon annan har kontrollen och mitt liv i sina händer. Det gör mig alldeles matt att bara tänka på. Jag är ett riktigt kontrollfreak..tyvärr!

Jag har egentligen kontrollbehov på det mesta, men det som blev starkast var kontrollen över maten vilket också resulterade i svåra ätstörningar. Idag är det bättre - men kontrollbehovet finns alltid därbak i tankarna och gnager. Det är inte lätt att släppa, hu gärna man än vill. När err kontrollbehov blir så stark att man tillslut blir som en annan person - då är det något som man alltid kommer att behöva kämpa med att å bort!

Hej!

Mitt kontrollbehov har nog funnits i mig hela livet, men det gäller främst att prestera bra i skolan och förra sommaren fick jag för mig att gå ner i vikt och började dra ner på maten. Mitt kontrollbehov fick mig att få en ätstörning som jag fortfarande har kvar och kämpar med dag in, dag ut. Det är allvarligt talat det värsta som har hänt mig och jag vill verkligen bli kvitt det här. I och med mitt kontrollbehov och nu ätstörningen har jag även fått väldigt mycket beslutsångest, och det kan även gälla små saker som om jag ska välja mellan apelsin- eller äpplejuice. Det känns som kontrollbehovet styr så himla mycket onödiga saker på ett sätt som det inte skulle behöva vara..

Jag har en hel del kontrollbehov, men det värsta jag har är det på jobbet.
Jag sköter mitt jobb bra, men felet är att jag inte vågar be om hjälp/avlastning för att jag inte litar på andra. Jag delegerar ut saker till mina anställda men sedan kollar jag dom ändå i efterhand. Vad ger det för förtroende? Inte mycket..
Jag vill så gärna våga släppa och framförallt MÅSTE jag det för att må bra. Går även till jobbet när jag är sjuk för att jag tror att jag är “oersättlig” och att ingen annan klarar det jag klarar.

/Suz

jag har framförallt två saker som nog kan gå in under benämningen kontrollbehov. För det första svårigheten att just släppa kontrollen över saker. Även om jag vet att folk gör saker bra och i vissa fall bättre än mig så måste jag ändå kika en sista gång..utifall att…försöker göra det diskret då tanken inte är att såra personer och få dem att tro att jag är förmer…det andra är att jag är extremt tidspessimisst. om en buss går kl 8 så är kag på plats en kvart innan och är jag inte det så blir jag kallsvettig och stressar upp mig..heeelt i onödan..

men som sagt, även solen har fläckar

hej! jag har varit inne i en ätstörning under 1,5-2 år ungefär och började komma från den i sommras. det var då jag bestämmde mig för att göra något, och förstod att det hela var allvarligt. Jag mår grymt mycket bättre nu när jag kan träna och käka näst intill allt untan att tänka. Tankarna finns där, de ska jag inte ljuga om men det känns ändå som att de inte är negativa till mat längre utan bara hjälper mig att välja rätt. Jag skulle vilja ha boken för att läsa om hur man blir av med kontrollen ännu ett snepp samt för att se om det går att ändra inställningen lite till träning, det är äldigt jobbigt för mig ibland när jag inte hinner med eller inte kan träna av någon anledning.

Hej. Jag lider av ett extremt behov av attkontrollera mitt matintag - hur mycket, när,näringsinnehåll osv. En av anledningarna till att jag hittade din blogg var just för att du “gick ut” med din (före detta) ätstörning vilket jag tyckte var oerhört starkt. Så jag skulle verkligen uppskatta denna bok, för att förhoppningsvis kunna komma ifrån detta.

Ha en fin dag!

Åh denna bok har jag tänkt att köpa. Jag ska jämt kontrollera tiden och planera för småsaker. Inte så mycket i ett långsiktligt perspektiv men däremot för ett par timmar eller en dag. Skriver helst upp det som ska göras under dagen med exakt tidsmarginal för att kunna uppskatta om jag hinner med det jag hade tänkt mig eller säkerställa att jag gör det

Hej! Jag har ett enormt kontrollbehov över i princip allt, främst mat då jag tidigare har lidit av en ätstörning men är på väg därifrån. Därför skulle den här boken passa mig perfekt

Ok, det är nog lika bra att bara erkänna, att jag verkligen behöver läsa den boken…. även om jag kanske inte skulle erkänna för någon annan att jag har kontrollbehov… måste ju kontrollera det med:) Det jobbigaste är att behöva ha kontroll över andra för att må bra; dubbelkolla kollegor så att de verkligen har gjort det man bad dom om, kolla så att sambon verkligen stängde av kaffebryggaren eller kolla så att träningskompisen inte glömde boka plats till spinningen….
Tack för en härlig blogg!

Jeg har et enormt kontrollbehov over at jeg skal spise akkurat de samme sakene hver dag til bestemte måltider for da vet jeg akkurat hvor mye kalorier jeg får i meg. Prøver å bli kvitt det det, fordi det blir bare verre og verre, men jeg klarer ikke.

Jag har följande kontrollbehov. Jag är ett planeringsfreak. Planering in i minsta detalj, allt från träningspass, middag på söndag samt om vi ska ta spårvagnen eller bilen. Planeringen ska gärna ske så lång tid i förväg som möjligt så att jag vet och kan kontrollera vad som kommer att hända framöver. Jag har ett kontrollbehov av att hela tiden veta vad som händer härnäst. Jag lever genom min kalender osh bläddrar i den flera gånger bara för att titta vad jag planerat under veckan. Vet inte vad detta bottnar i, men jag mår bra av att kontrollera min tid genom att planera.

Jag skulle vilja tävla å min pojkväns vägnar.. Han har ett stort kontrollbehov som han förnekar, och förnekelsen av det leder till större problem än han själv förstår.

Väldigt mycket som egentligen bara är “trevliga saker” blir tvång och planering. Senast igår slängde jag ur mig en idé om något äventyr i sommar och istället för att låta det vara en rolig idé som får hänga i luften och pratas om ibland - som ett trevligt samtalämne - så drar han upp hur mycket planering det krävs, att vi behöver kolla upp olika alternativ, bestämma var någonstans vi ska vara och hur många dagar vi ska vara borta.. Det går från att vara trevligt till att bli jobbigt.. Och han förstår det inte själv! Han mår bra när han får planera och ha full koll, men mår väldigt dåligt av att inte ha full kontroll, men vägrar erkänna det för sig själv..

Mitt löljligaste kontrollbehov är hur tvätten skall hänga på tork. Min sambo är världens bästa på att hjälpa till i hemmet, men såklart på sitt sätt. Han får göra det mesta, men inte hänga tvätten. Bara vetskapen om att han hängt tvätten på nedre våningen kan få mig att smyga ner och korrigera det han gjort. Löjligt, jag vet, men vi har lärt oss leva med det

Kontrollbehov…. Jag har så länge jag kunnat minnas levt med mina “tidslinjer”. I huvudet mer eller mindre minut planerar jag mina dagar och avsätter olika lång tid till allt som ska hinnas med. Tex Vakna vid 7 - morgon prom med hundarna till 8- fixa frukost 8-8.10, äta 8.10-8.30, dusch 8.30-8.45 osv.Det här är något jag aktivt jobbar på att sluta med då jag blir extremt stressad om “schemat” inte går att hålla… Att jag dessutom jobbar som flygledare där allt går ut på att kontroll gör det inte lättare att släppa kontrollen, men jag jobbar på det :).
Tack för en kul blogg!
// Emma.

jag skulle vilja tipsa alla m olika grader av kontrollbehov om act, acceptance and commitment therapy. den finns i gruppform på svenska och heter då act- att förebygga stress och främja hälsa. steven c. hayes bok är grundaren till act och har gett ut en kanonbra självhjälpsbok, “sluta grubbla börja leva”. testa!

Jag har alltid kontroll jag har under två års tid varit svårt sjuk i min anorexi ständigt känner jag att jag måste ha kontroll annars mår jag bara sämre..

Hej! Med tanken siktat på att man inte kan vinna utan att ens deltaga så gör jag ett försök:)
Mitt kontrollbehov är väldigt jobbigt för min sambo. Jag blir stressad och rastlös av att han städar, plockar saker i lägenheten eller ens diskar utan att jag är med.
Vetskapen av att han lägger saker där -jag- inte brukar ha dem, att han dammsuger eller dammar i -fel ordning-, får mej att göra om hans arbete.
En pinsam personlighet hos mej/=

När det är vardag kontrollerar jag det mesta (mat, träning, på vilka tider etc.) men på helger/semester släpper jag på det lite.

Måste ha denna kontroll för att vardagarna ska funka med långa arbetsdagar, hämtning på dagis, middagen måste vara förberedd & gå snabbt att laga, väskan måste vara packad tills jag ska upp kl 5.30 dagen efter osv. Inte sunt att leva så, men funkar bäst i vardagen.

Åh, jag har sjukt stort kontrollbehov gällande allt. Vill helst göra saker på mitt sätt, och ha koll på vad som händer och när, hur det går till osv. Trivs bäst med att göra saker jag gjort förr, för då vet jag hur det funkar… Just nu tror jag tyvärr det hindrar mig från att utbilda mig till spinning- eller kettlebells-instruktör, just bara för att det känns läskigt att prova på nåt nytt där jag inte vet vad som kommer hända.

Kontrollbehov is my middle name! Och mitt motto är: Själv är bäste dräng! På så sätt vet jag att saker blir utförda på det mest optimala sättet, vilket egentligen säkerligen innebär att de blir utförda på det sätt som JAG tycker är bäst. Planering och strukturering, lika viktigt som att borsta tänderna!

Hej Terese!

Tack för en mycket inspirerande blogg!

Vad gäller kontrollbehov har detta varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas; beträffande såväl träning, mat, studier, arbete som obetydliga, basala ting.
Med behovet finner jag både för- och nackdelar då jag i och med detta ofta ger mig själv en fördelaktig “spark i baken”. Men många gånger har mitt behov av kontroll även begränsat mig och inverkat negativt på min omgivning.
Min förhoppning är att, genom att ta del av Emma Pihls ord, få kunskap i att “släppa taget” och lära mig att njuta av följderna!
Vänliga hälsningar!

Oj, detta slog tll i magen…
Vet att jag är helt “ding”. Har kontrollerat allt och alla i 43 år.
Sista åren(kan vara 2 år) har jag närmat mig mitt innersta. Inte vågat tidigare. Börjar så smått släppa tag. Dock är jag galaxer från att släppa kontrollen. Hela mitt liv går ut på att vad jag upplever få saken att fungera. Är egenföretagare=jobbar jämt. Har stor familj=städar, lagar mat fixar och donar=ingen får och ingen kan enligt min inre måttstock. Slavar även under kroppsideal. Känner att det kan jag totalt styra över när allt annat rämnar.Vet givetvis att detta är FEL men när man har denna röst som styr och ställer är det inte lätt att släppa.
Försöker hitta litteratur att ta stöd ur. Har inte hört talas om denna bok så det kunde vara en ny trevlig bekantskap!